Kära dagbok

Jag har aldrig varit någon baddare på att skriva dagbok. Bläddrar man igenom mina gamla dagböcker från när jag var liten (det finns nog nästan tio stycken rosa försedda mid små lättuppbrutna lås), så kan jag konstatera att jag i varje bok på första bladet har lovat att skriva varje dag. Efter några få dagar har skrivadet plötsligt upphört och inte en enda dag dokumenterats förrän ett helt år senare. Varför blev det alltid så?

Tänk, nu är det mars och jag kan konstatera att denna bloggen fyller ett år. Nästan varje dag, med undantag för sista tiden, så har jag skrivit om oss här hemma för er läsare och för oss själva. Det har varit ett härligt år ser jag när jag tittar tillbaka på inläggen. Någon har frågat mig om vår verklighet verkligen är sådär fin som bloggen ger sken av. Svaret är ja. Vi har haft ett fantastiskt år som nyblivna föräldrar.

Nu när bloggen är ett år gammal har jag upptäckt en ny nytta med den. jag kan gå tillbaka och se vad som hände för precis ett år sedan! I mars förra året tittade de första vårblommorna upp i trädgården, Hans tog fram grillen och vi flyttade in i växthuset. Det var vår! Ja, se själva.

Jag envisas med att tänka att det är vår nu också och tycker mig kunna se några tecken på detta...


Vi har gjort det vårfint i köksfönstret.


Vi börjar drömma oss ut i växthuset.


Vera har varit på trädgårdsmässa med Hans och mormor. Fröer av alla de slag är nu inköpta och väntar på att bli planterade.


Vera och Mormor.


Snön börjar försvinna och vi ser nu vår gräsmatta igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0