The Bergs

När jag går på morgonen står Hans och Vera i fönstret. Vera vinkar och gör slängkyssar. Jag saknar henne redan när jag satt mig på bussen. När jag väl kommer hem från jobbet igen är överöser jag henne med kramar och pussar. Jag behöver nog myset mer än henne.

Vera kan vissla och hon gör det gärna om man ber henne.



Vera börjar även bli bli bra på rörelserna till Imse vimse spindel.

Igår eftermiddag kom Herman på besök innan vi skulle ut och åka ett pass till innan Öppet spår på söndag. Vi fick snabbt fixa fram lite våfflor och Vera (precis som sin pappa) älskar att prova alla ingredienser när man lagar mat.



Vera älskar att gestikulera.



Idag valde jag lite kläder som inte hade rosa på sig och då blev Vera genast mycket tuffare ;)



Vi satte upp trappgrindar här hemma nu för att säkra lite. Vera var genst på och testade om det höll. Tack morfar Göran för bidraget till grindarna.



Idag hade vi tänkt att åka till Helsingborg för att träffa Lotta och Sofia men Sofia fick tyvärr förhinder. Då bestämde vi oss för att gå till Billeberga och titta lite. Vera somnade dock gott i vagnen så hon såg inte så mycket av det.



I Sydnytt eller Sydsvenskan för ca 1 år sen så hade de reportage om en radiobutik i Billeberga som hade en riktig samlare av gamla transistorradioapparater. Alla blev sålda på auktion men jag är inte säker på om detta var stället.

Jag inser att det är långt till våren men Lotta hoppas att den snart skall komma men med morgonens snö så kändes den än längre bort. Jag ser fram emot lite varmare väder så att jag och Vera kan vara ute i trädgården mer.

Jag är dock glad att det snöar och tror att det det kommer att bli underbart fint uppe i Sälen/Mora dit jag och Herman åker nästa helg för att åka Vasaloppet.



Vera är väldigt kinkig nu på dagarna eftersom hon håller på att få många tänder samtidigt och det gör rätt ont. Jag tyckte att vi kunde inreda utrymmet under vår trapp och ligga och läsa lite där. Extra skönt var det när vi märkte att väggen var alldeles varm från pannan i källaren : )

Igår fyllde världens bästa Hans år! Jag och Vera sjöng för honom på morgonen. Sen bakade vi scones.

Ikväll har vi varit på besök hos Veras mormor, Stefan och vovven Leo. Vera gick runt som om hon alltid kunnat gå! Att kunna gå själv innebär dessvärre också att man måste lära sig att vurpa rätt. Här ser ni Vera promenera fram till bordet där hon försöker luta sig mot duken. Det funkade visst inte så bra.

Vera går och går. Hon kan faktiskt gå riktigt många steg själv nu. Hon vandrar mellan möbler, över trösklar och kan till och med stanna och plocka upp grejer längs vägen.

object width="425" height="344">

Vera tycker att det är kul att vara hemma hos kompisarna igen.


I fredags fick Hans följa med Vera på kalas hos Naemi som fyllt 1 år. Vera kom yrvaken, därav rufigsa frisyren.
Jag tyckte att det var trist att inte jag kunde följa med. Jag har ju längtat efter de små och mina mammakompisar. När jag träffade Hans fick han tusen frågor om hur stora kompisarna blivit, vem som fått tänder och hur mycket hår de fått. Inte lätt att svara på frågorna eftersom han inte träffat dem så mycket tidigare och inte hade något att jämföra med. Som tur är hade han dokumenterat kalaset!


Idag, lördag har Vera lekt med Clarafina. Visst ser de stora ut när de sitter på Veras nya fina stolar!

Idag har vi stannat i Asmundtorp och varit på BVC för att ta två sprutor. Lotta har skrämt upp en att det är fruktansvärt att ge Vera sprutor. Det gick hur bra som helst med den första men hon blev lite ledsen när hon fick nästa.



Hemma igen så har vi varit uppe i Veras rum och lekt vid henes födelsedagspresent ifrån mormor(det finna bordet och stolarna) samt lite bokstäver som vi köpte i Sydafrika.



Vi har även skickat iväg ett packet med lite vinterkläder till Stockholmskusinerna ifrån mormor.



Även idag fick Vera hjälpa till med lite småfix runt om här hemma(igår bytte vi ut en trasig circulationspump) och vi spikade upp sladden till hennes sänglampa.

Eftersom min sida av släkten inte fick fira Vera på ettårsdagen hade vi ett kalas för henne idag istället. Fina kusinerna Viola och Frank var så klart på plats.


Viola hjälpte mig att dekorera tårtan. Så här festlig blev den.


Vera äter tårta.



Lille gosiga Frank.

Ja, så var vi hemma igen. Vi har varit borta så länge att vi nästan glömt hur det ser ut hemma i vårt hus. Har gått runt och hittat både kläder jag glömt bort att jag hade och julklappar som jag knappt hann njuta av innan vi åkte iväg. Det är härligt att vara bortrest och vi har verkligen haft sex fantastiska veckor i Sydafrika, men det är också najs att komma hem till vårt eget. Vi har det ju så himla bra här också!

Vera ser allt med nya ögon. Vet inte om hon har hunnit glömma vårt hem helt medan vi varit borta. Hur långt minne har egentligen en ettåring? Hon leker med sina leksaker som om hon aldrig sett dem förut, utforskar rummen noga och hade svårt att somna i sin egen spjälsäng i går kväll. Hon blev verkligen arg när hon fick overall, vantar och mössa på sig på Kastrup. Efter att ha sprungit i bara blöja och tunn klänning i så många veckor kände hon sig nog som en kåldolme i vinterkläderna.


Vera och hans utanför huset. Fina flicetröjan hade Veras bästis lämnat i ett paket utanför dörren när vi kom hem. Hon tänkte att Vera nog bara hade köpt klänningar på semestern, vilket inte lämpar sig för rådande kyla. Hon hade helt rätt och tröjan kom till användning direkt! Tack Clarafina!


I bristen på solsken blir D-dropparna åter viktiga.

Jag och Hans förlovade oss på Kaapstadens flygplats! Bättre avslutning på resan kunde det inte bli!

Veras säng här har ett sådant bra plastfönster som hon kan titta ut genom. På morgonen vaknar jag till av att någon sitter och iakttar mig. När jag öppnar ögonen möts jag av ett leende, eller en läskig grimas som denna.



Nu kan Vera resa sig upp i sängen.

Idag bjuder jag på lite blandade bilder från Annas kamera.


Utanför vingården Dornier.


Vatten lockar alltid Vera.



De flesta vingårdarna är oroligt välskötta och fina. Häftig arkitektur ser man på Dornier.


Utanför Waterford Estate vaktar denna trötta vovve.


Vin- och chokladprovning.


Familjen i Kapstaden.




Förra veckan åkte jag, Anna och Lisbeth på spa. Det var så härligt! Här ser ni de varma källorna som vi badade i. Vi unnande oss manikyr, pedikyr och helkroppsmassage.


Det ser ut som om vi badar i en lerpöl, men så är det inte. Vattnet är brunt på grund av järnet. Här njuter vi i bubbelpoolen. Minuterna innan vi hoppade i hade de fiskat upp en orm ur poolen!

Idag tar vi det bara lugnt. Vera har sovit nästen hela förmiddagen. Vi andra har läst, badat och druckit kaffe. Snart ska vi iväg till en italiensk restaurang för att äta lunch.


Vera med faster Anna.

Vera gillar att leka att hon snackar i telefon. Det ser så roligt ut.



Härligt att dricka lite bubbel mitt på dan!

Idag har vi badat i stort sett hela dagen till Veras förtjusning.


Saltvattnet i poolen gör Veras hår jättelockigt.

Igår gjorde vi en dagutflykt till området Robertson. Där besökte vi bland annat vingården Viljoensdrift som ligger intill en liten flod. Vi gav oss ut på flodbåten med picknick-korg.




"Några tokiga svenskar" bad kaptenen att släppa av dem mitt i floden för att sedan plocka upp dem igen fem minuter senare. Jag och Vera stannade ombord. Vi hade inte lust att bli uppätna av varken krokodiler eller flodhästar. Vera slängde istället i sin napp. Vi som hade så många nappar med oss har nu bara två stycken kvar. Dom håller vi hårt i. Är det något som är dyrt här så är det just nappar.



Vera fick hjälpa kaptenen att styra båten.


En blick ut från bilen på vägen hem från Robetson.


Veras farfar Tore fyllde år igår. Det firade vi på restaurang.

Vad gör man i Sydafrika när det är dåligt väder. Jo, man beger sig till några vingårdar. Idag blev det Dornier, Waterford Estate och Stellenzischt.


Vera promenerar gärna. Balansen är väl sådär, men hon har faktiskt lyckats gå sju steg helt själv! Här på Dornier där vi gjorde vin- och chokladprovning.


Dorniers vackra omgivningar.


Så fort man fått tänder måste de borstas morgon och kväll. Bäst att lyda, tycker Vera. Nu har ju faster Anna kommit hit och hon är ju tandläkare.

Jippi! Vi har fått en unge som gillar sushi! Kanske beror det på att jag stoppade i mig mycket sushi när jag var gravid med henne.



Här ser ni henne på bästa sushirestaurangen Blue waters.

Vi har varit utan Internet i några dagar, men nu är vi som tur är uppkopplade igen!