The Bergs

Eftersom min sida av släkten inte fick fira Vera på ettårsdagen hade vi ett kalas för henne idag istället. Fina kusinerna Viola och Frank var så klart på plats.


Viola hjälpte mig att dekorera tårtan. Så här festlig blev den.


Vera äter tårta.



Lille gosiga Frank.

Ja, så var vi hemma igen. Vi har varit borta så länge att vi nästan glömt hur det ser ut hemma i vårt hus. Har gått runt och hittat både kläder jag glömt bort att jag hade och julklappar som jag knappt hann njuta av innan vi åkte iväg. Det är härligt att vara bortrest och vi har verkligen haft sex fantastiska veckor i Sydafrika, men det är också najs att komma hem till vårt eget. Vi har det ju så himla bra här också!

Vera ser allt med nya ögon. Vet inte om hon har hunnit glömma vårt hem helt medan vi varit borta. Hur långt minne har egentligen en ettåring? Hon leker med sina leksaker som om hon aldrig sett dem förut, utforskar rummen noga och hade svårt att somna i sin egen spjälsäng i går kväll. Hon blev verkligen arg när hon fick overall, vantar och mössa på sig på Kastrup. Efter att ha sprungit i bara blöja och tunn klänning i så många veckor kände hon sig nog som en kåldolme i vinterkläderna.


Vera och hans utanför huset. Fina flicetröjan hade Veras bästis lämnat i ett paket utanför dörren när vi kom hem. Hon tänkte att Vera nog bara hade köpt klänningar på semestern, vilket inte lämpar sig för rådande kyla. Hon hade helt rätt och tröjan kom till användning direkt! Tack Clarafina!


I bristen på solsken blir D-dropparna åter viktiga.

Jag och Hans förlovade oss på Kaapstadens flygplats! Bättre avslutning på resan kunde det inte bli!

Veras säng här har ett sådant bra plastfönster som hon kan titta ut genom. På morgonen vaknar jag till av att någon sitter och iakttar mig. När jag öppnar ögonen möts jag av ett leende, eller en läskig grimas som denna.



Nu kan Vera resa sig upp i sängen.

Idag bjuder jag på lite blandade bilder från Annas kamera.


Utanför vingården Dornier.


Vatten lockar alltid Vera.



De flesta vingårdarna är oroligt välskötta och fina. Häftig arkitektur ser man på Dornier.


Utanför Waterford Estate vaktar denna trötta vovve.


Vin- och chokladprovning.


Familjen i Kapstaden.




Förra veckan åkte jag, Anna och Lisbeth på spa. Det var så härligt! Här ser ni de varma källorna som vi badade i. Vi unnande oss manikyr, pedikyr och helkroppsmassage.


Det ser ut som om vi badar i en lerpöl, men så är det inte. Vattnet är brunt på grund av järnet. Här njuter vi i bubbelpoolen. Minuterna innan vi hoppade i hade de fiskat upp en orm ur poolen!

Idag tar vi det bara lugnt. Vera har sovit nästen hela förmiddagen. Vi andra har läst, badat och druckit kaffe. Snart ska vi iväg till en italiensk restaurang för att äta lunch.


Vera med faster Anna.

Vera gillar att leka att hon snackar i telefon. Det ser så roligt ut.



Härligt att dricka lite bubbel mitt på dan!

Idag har vi badat i stort sett hela dagen till Veras förtjusning.


Saltvattnet i poolen gör Veras hår jättelockigt.

Igår gjorde vi en dagutflykt till området Robertson. Där besökte vi bland annat vingården Viljoensdrift som ligger intill en liten flod. Vi gav oss ut på flodbåten med picknick-korg.




"Några tokiga svenskar" bad kaptenen att släppa av dem mitt i floden för att sedan plocka upp dem igen fem minuter senare. Jag och Vera stannade ombord. Vi hade inte lust att bli uppätna av varken krokodiler eller flodhästar. Vera slängde istället i sin napp. Vi som hade så många nappar med oss har nu bara två stycken kvar. Dom håller vi hårt i. Är det något som är dyrt här så är det just nappar.



Vera fick hjälpa kaptenen att styra båten.


En blick ut från bilen på vägen hem från Robetson.


Veras farfar Tore fyllde år igår. Det firade vi på restaurang.

Vad gör man i Sydafrika när det är dåligt väder. Jo, man beger sig till några vingårdar. Idag blev det Dornier, Waterford Estate och Stellenzischt.


Vera promenerar gärna. Balansen är väl sådär, men hon har faktiskt lyckats gå sju steg helt själv! Här på Dornier där vi gjorde vin- och chokladprovning.


Dorniers vackra omgivningar.


Så fort man fått tänder måste de borstas morgon och kväll. Bäst att lyda, tycker Vera. Nu har ju faster Anna kommit hit och hon är ju tandläkare.

Jippi! Vi har fått en unge som gillar sushi! Kanske beror det på att jag stoppade i mig mycket sushi när jag var gravid med henne.



Här ser ni henne på bästa sushirestaurangen Blue waters.

Vi har varit utan Internet i några dagar, men nu är vi som tur är uppkopplade igen!

Vi tog ytterligare en tur på ett par vingårdar häromdagen, denna gång utmed Simonsbergs sluttning. Vi försöker att ta vingårdsturer ungefär varannan dag. Det finns ju hundratals att besöka. De flesta är fantastiska! Knorhoek som ni ser nedan (betyder ungefär dalen där leoparderna morrar) var mysig. 



Vera leker med vinkorkar.

Eftersom Vera älskade att leka med pingvinerna när vi besökte dem sist var vi tvugna att åka tillbaks till Simonstown.


Vägskylt som inte finns hemma.


Spår efter en pingvin?


Nej...spår efter en liten rumphasande Vera!


När man tränar på att gå får man räkna med att stå på huvudet ibland!




- Hej kompisar! Eftersom jag saknar Clarafina, Naemi, Ebbe, Noah och Maja hemma i Sverige så kan väl ni leka med mig istället?


Glöm inte att kolla under bilen innan du kör! Se så sorgligt det ser ut på bilden nere till vänster på kylten där en pignvin tvingas se sin kompis bli överkörd.


Lycka är att äta glass själv!

Vi läser om kylan hemma i Sverige, hur vägar blir oframkomliga på grund av snödrivor. Här har vi liknande problem...fast det handlar om sand som måste skottas undan.




Högar av sand har skottats ihop.

Tittar man på alla bilder vi lagt upp härifrån på bloggen är det lätt att tro att Sydafrika är ett fantastiskt land på alla sätt och vis. Mycket är fantastiskt, verkligen, men långt ifrån alla i detta vackra land har det lika bra. Orättvisorna är stora. Några är mycket rika, andra urfattiga.

Utanför kapstaden ligger kåkstaden Kayelitscha. Här bor över en miljon människor i små skjul. Vi passerar ofta när vi kör på motorvägen och jag kan inte låta bli att undra hur det är att leva i en kåkstad. Kan man vara lycklig där, men sina barn i ett ihopplappat plåtskjul? Man vill så gärna göra något för att hjälpa till, men vad?


En kvinna har precis tvättat familjens kläder och hängt upp den på tork.


Några har försökt att piffa till sina kåkar, här i en fin färg.


Tänk att detta är någons hem, allt de har.


Tätt, tätt ligger kåkarna, till synes i en enda röra. Men kåkstaden har sina gator, skolor, affärer, sjukhus och gym.


Längs vägen utanför Kayelitscha sitter folk och väntar på att bli upplockade. av någon bil.

Vera tränar hårt. Hon vill kunna gå innan vi kommer hem till Sveriga igen. Balansen blir bättre och bättre för varje dag. Hon kan ibland stå själv i 15 sekunder. Idag har hon vandrat hit och dit med mig hand i hand. Hon går riktigt fint!




Idag var ute och gick i naturen. Vi tog oss en bit upp på Heldeberg. Det var 30 grader varmt, alltså ganska svettigt! Här sitter vi och pausar. Farmor Lisbeth ger Vera lite iskallt rooibos-the att dricka.



Utmattad Vera i vagnen.

I förmiddags så regnade det. Då passade vi på att köra en tur. Besökte vingården Rustenberg. Helt ok men dyrt vin. Bäst var den vackra trädgården! Tänk om man hade en sådan trädgård hemma.

Veras söta lilla tand tittar fram.


Vi tittar på det stora sjögräset kelp som spolats i land.