Min tur...

Idag var det min tur. Alltså min tur att gå upp tidigt med Vera. Hans har haft en veckas semester nu och vi har turats om att lämna den sovvarma sängen för att ta hand om vår morgonpigga, morgonpratiga dotter. Varje morgon då det är min tur, försöker jag övertala Hans att han ska gå upp istället för mig. - Kan inte du tänka dig att gå upp?, -Känner inte du dig rätt pigg idag?, brukar jag mumla. Det funkar nästan aldrig.

Härom morgonen, en mycket sömnig morgon, var jag fullt övertygad om att det var Hans tur att gå upp och argumenterade för det länge och väl. När Hans tillslut knuffade mig ur sängen och jag varit vaken i några minuter slog det mig att Hans faktiskt hade rätt....som vanligt.

Vera är alltid lika glad på morgonen. Egentligen är hon som roligast då. Det är då man får höra hennes nya läten, som hon satt igång att öva på så fort hon slagit upp sina små ögon och upptäckt att det är en ny spännande dag som väntar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0