Kat and the Kings

 
Vi har varit på musikal i Kapstaden och sett Kat and the Kings. Det var väldigt kul och alla ungarna var med utom Truls som fick stanna med farmor och farfar. Det var svänigt och Vera stod till slut upp i sin stol och dansade.
 
Så här skriver Wikipedia om musikalen:

Kat and the Kings is a musical with a book and lyrics by David Kramer and music by Taliep Petersen.

Set in late-1950s South Africa, it focuses on teenager Kat Diamond, who believes he's the best singer and dancer in District Six, a multi-racial slum in Cape Town. With his friends Ballie, Magoo, Bingo, and Lucy, he forms the a cappella group the Cavalla Kings, and the quintet - emulating the American doo wop and rock and roll they adore - becomes a sensation, graduating from street corners to "whites only" nightclubs (where the dictates of apartheid force them to use the rear entrance) and a recording contract.

 
Om ni vill ser mer om musikalen på youtube så kan ni kolla här.

Mot Kapstaden

Ja, jag vet, jag ligger efter med bloggen. Vi har fullt upp med alla barn här. Ska det inte ätas så ska det badas.
 
Häromdagen åkte vi i alla fall till Kapstaden för att gå på akvariet. Fiskarna var spännande men jag undrar om inte barnen kommer att minnas kåkstaden som man passerar på motorvägen bättre. Trots att jag susat förbi de små husen och plåtskjulen många gånger blir jag lika förstummad varje gång. Tänk att miljontals människor bor sådär. Kontrasterna är så stora här.
 
 
 

Barnen provar en ny lekplats

Eftersom vi har hela fem ungar under samma tak i fem veckor så måste vi ju anpassa vårt program därefter. Sedan vi var här sist har en vingård som ligger i närheten byggt en ny lekplats. Den var vi ju tvugna att testa.
 
Lekplatsen på Vergelegen fick ett gott betyg av juryn. Om det fanns något minus så var det att det blev lite hett att leka i solen efter ett tag, men det fanns skugga att pusta ut i.

Vera 4 år

Ja...av fyra födelsedagar har hon spenderat tre av dem i Sydafrika! I år firades hon med ballonger, super moist chocolate cake som kusinerna tagit med från USA och en hel del presenter.
 
Truls hurrade för syrran!
 
Så här såg det ut när hon fyllde 1
Så här såg det ut när hon fyllde 3
 
 

Street Festival i Stellenbosch

Åh, vad jag önskar att vädret tillät mer sådant här i Sverige. i Stellenbosch anordnas varannan vecka en liten gatufestival där man köper sig ett vinglas för ungefär 15 kronor och sedan kan gå runt och provsmaka en massa goda viner. Barnen får tavelkritor att måla gatan med, gatumusikanter spelar och alla bara står och snackar och har det allmänt bra.
 
Dagen efter att vi anlände kom Hans andra syster Lisa med familj från USA. Nya kusiner att leka med med andra ord. Här nedan ser ni Vera, Katherine, Truls, William och Henrik.
 
 

Fyra solbrända kusiner

Vi avlöser varandra här i Sydafrika. Dagen efter att vi kom hit åkte familjen Pettersson med barnens fyra kusiner hem. De har varit här i fem veckor (gissa om vi kände oss bleka jämfört med dem). Vi hann i alla fall hänga lite på stranden, äta god middag och tramsa i poolen med dem innan de åkte hem till Stockholm igen.
 
Kusinerna Måns, Karl-Johan, Gustav och Olle på en vingård där vi käkade deras "sista måltid" innan hemresa.

Lång resa, men den som väntar på något gott..

 
Ja, det är inte jättekul att resa långt med två små barn, men resan gick faktiskt rätt smidigt. Våra snälla grannar körde oss till Kastrup och på flyget till Istanbul roade sig Truls med att pussa på alla söta flygvärdinnor. Väl i Istanbul somnade Vera medan Truls valde att hålla sig vaken ända till midnatt.
 
Vi hade bokat våra platser på långflyget (Istanbul-johannesburg-Kapstaden) redan för två månader sedan för att få bra platser med babysitter åt Truls. Vid incheckningen gjorde de dock fel vilket resulterade i att vi inte fått våra bokade platser utan istället fick ha Truls i knät hela natten. Båda barnen sov i alla fall hyfsat gott (till skillnad från oss föräldrar). På morgonen var det spännande med frukost på planet. Det trånga utrymmet och en unge med spring i benen resulterade i att Truls bet hål i ett sådant där litet vattenpaket som man alltid får till maten plan och Vera fick vatten i hela sitt säte. Alla reservkläder i skötväskan hade vi också lyckats blöta ner och Vera fick kliva av planet i Kapstaden i hennes enda torra plagg, passade nog en sommarklänning.
 
Vi möttes av värme, farmor och farfar och vår stora bil (snarare en buss) som vi hyrt eftersom vi kommer vara många här samtidigt.
 

Vårt bröllop den 22 september 2012

Tänk! Så gifte vi oss tillslut! I åtta år har vi älskat varandra och det tänker vi fortsätta att göra i många år till!
 
I somras kände vi oss redo. Vi har ju varit förlovade i två och ett halvt år, sedan vi friade "till varandra" på Kapstadens flygplats på väg hem från en härlig semester. Vera var bara ett år då. Jag minns hur jag satt leende på flyget  och sneglade på min glittrande förlovningsring. Kunde en hemresa bli mysigare än så här, tänkte jag. Jag tror inte det.
 
Vi har hunnit få ett älskat barn till, lille Truls, sedan dess. Man kan väl säga att vi har haft fullt upp de senaste åren. Men nu kändes det som om det börjar finnas lite tid då och då för bara oss igen och vad är då mer romantiskt än ett bröllop?
 
Jag tyckte att ett bröllop med familj och de närmsta vännerna var en bra idé. Hans tyckte att det räckte att det bara var vi två och barnen. Det blev en kompromiss, och en väldigt lyckad sådan. Närmsta familjen, det vill säga våra föräldrar och syskon med respektive och barn bjöds in ett par månader i förväg. En vigselförättare bokades. Platsen var vi helt överens om. Vigseln skulle ske i vårt fina växthus som vi byggt tillsammans och älskar att vara i. Festen skulle vi själva ordna hemma.
 
Så var dagen kommen. Tack vare våra mammor gick förberedelserna smidigt. Min mamma hjälpte till med mat och bröllopstårtor och Hans mamma hjälpte oss att se efter barnen. Vår vänner Helena och Lotte som har inredningsbutiken Skumpa & Spaljé i Landskrona hjälpte oss med blommor och utsmyckning av växthuset och min svägerska Jenny tog de fina bilderna.
 
Dagen blev precis så som vi önskade och vi är så lyckliga. Fast det var vi i och för sig innan också!
 
 

Nyss så träffa jag en krokodil...

Igår var vi på en krokodilfarm med över 3000 nilkrokodiler. De var häftiga och lite läskiga. Vera fick inte sitta på Hans axlar eftersom risken då fanns att hon ramlade ner i krokodilbassängen. Säkerheten här är inte direkt som i djurparker hemma.



Truls fick klappa en krokodilbebis som var lika gammal som honom.



Truls fick köra traktor.


Klappa en gepard

Jag och Vera klappade en gepard häromdagen. Vi fick vänta länge i värmen innan det var vår tur och när vi väl fick klappa var Vera både trött och otroligt törstig. Hon ville plötsligt inte klappa alls, men klappade sedan lite snabbt när jag sa att hon skulle få köpa en dricka om hon gjorde det. Jag vet ju att hon skulle ångra sig om hon inte klappade den. Det är ju inte varje dag man har chansen att klappa ett sådant vackert djur. Det finns endast 7500 stycken kvar i världen. Sorgligt.



Bad

Det är kul att bada i poolen, men att bada i balja är inte så dumt det heller.



Truls


Truls är en riktig busunge. Han ser så snäll ut, men ofta får han bus i blicken och sätter iväg för att peta i någon kontakt eller stoppa något skräp i munnen. Han älskar när man jagar honom och ropar - Stopp! Då skrattar han högt och kryper ännu snabbare.


Han äter ALLT! Häromdagen fick han testa sushi för första gången. Det var gott! Här ser ni honom äta vattenmelon. Kladdet på magen uppstod då han skulle klappa händer samtidigt som han höll melon i händerna.



Pingvinbad

Vera och Truls var ju tvugna att bada med de små söta pingvinerna så vi begav oss till Simonstown i fredags. Det blev en härlig dag med mycket sol och många små nyfikna pingviner.






Barnen på pingvinjakt.


Fiskelycka

Häromdagen när vi var ute och körde såg vi hur flera personer kämpade med att dra upp ett fiskenät. Vi stannade för att se om de fick någon fisk. Som de fick äpa för att få upp det tunga nätet. Väl uppe visade det sig innehålla flera hajar, en massa småfisk och en gigantisk rocka.





Hajarna, som var riktigt stora, släpades ut i vattnet igen och släpptes fria. Denna haj var riktigt arg och kastade sig fram och tillbaka och försökte hugga de som kom nära.


- Jag vill också äta rocka, ropade Vera när hon såg denna.
Hur äter man rocka egentligen undrade vi då? Någon av er som smakat det någon gång?


Nu och då

Vera har blivit så stor. Se så liten hon var när hon stod vid samma väggmålning för två år sedan.




RSS 2.0