Vart tog sommaren vägen
Efter att ett par gånger ha hängt upp tvätt i trädgården för att sedan få plocka ner den igen på grund av regnskurar konstaterar jag att hösten är här. Redan? I mars när Truls föddes så trodde jag att sommaren skulle kännas så lång nu när jag är mammaledig, men den har gått så fort. Jag hinner inte med!
När jag gick hemma med Vera vill jag minnas att tiden gick mycket långsammare. Kanske för att det ibland var lite enformigt att vara hemma själv med ett lite knytt, eller kanske för att jag inte kände så många andra mammalediga. Nu har jag Vera att snacka och busa med och ett gäng andra mammalediga kompisar att dricka kaffe med.
Två år tillbaks i tiden tog vi detta familjeporträtt. Då var Vera nästan 8 månader gammal. Truls är snart 6 månader.
Förrutom att konstatera att det har blivit höst har jag idag även konstaterat att det är punka på ena barnvagnshjulet, att jag alltid vill shoppa till mig men alltid istället köper nåt till ungarna, att fina plåster med prinsessor får barn att slå sig oftare, att Vera kan säja mjao men inte mjölk (hon säger molk) och att vi nog trots allt måste laga vår torktumlare som lagt av nu när lakan och handukar inte längre kan torka ute.
Här är jag och ungarna på väg till affären. Idag utan vagn. Vera går gärna om hon får lov att gå balansgång på en liten mur som går längs med trotoaren en del av sträckan. Truls är liten men ser ändå rätt stor ut jämfört med sin mor som nu bara är 91 cm längre.
Växter som stått ute hela sommaren har nu fått flytta in i växthuset som nu håller riktigt behaglig temperatur. Månlyktan påminner oss om den mysiga kräftskivan vi hade för några veckor sedan.
